Ramazzotti.

Idag på italienskalektionen hörde vi på Eros Ramazzotti, Dove c'è musica. Mystisk känsla, eftersom mitt hela intresse för italienska bottnar i Eros Ramazzotti och egentligen just den CD:n med samma namn som låten. Vår uppgift på lektionen var att ta reda på "vart han i sången vill ta sin flickvän". Well, dove c'è musica (var det finns musik) var ju svaret. Efteråt frågade hon oss om vi tyckte om låten och Eros i allmänhet. "Si, un po", var det enda jag fick ur mig. Jag har ju inte ord för att berätta att hela skiten startat med honom, och kändes ju en aning meninglöst och onödigt att dela det med de andra på svenska. Att jag dessutom sett killen live fick jag heller inte sagt. Iofs hör jag inte på honom ofta, men han är ändå en stor del av min italienska värld.

Men, kan ju berätta det här istället :) Det är sånthär man borde komma ihåg när italienskan ibland känns hopplöst svår och onödig.